Direktlänk till inlägg 25 april 2008
Jag har inte skrivit så mycket till allmänheten om mina problem förut, det är fortfarande som en "skam" för mig. Folk kan ha så mycket åsikter om det och dom flesta förstår det inte.
Ätstörd, bulimi, anorexi, spy, svälta, träna, ätstörning.
Jag tänkte att det nog är tid att vara mer öppen om det. Mer in på detaljer, dom som vet, vet knappt detaljer. Och eftersom jag inte får någon hjälp, så pratar jag inte mycket om det. Det är jobbigt, äckligt och skamfullt för mig att prata om det. Jag har svårt att öppna mig, och ännu svårare att öppna mig om det här. Men att skriva går alltid mycket bättre, jag uttrycker mig så mycket bättre i text än i tal.
Min ätstörning har inget namn, för att jag inte fått någon diagnos, för att jag aldrig fått hjälp. Bulirexi kallar jag det ibland, eller bara störning.
Historik:
Mellanstadiet: Började banta
Mitten på högstadiet: Började spy
Gymnasiet: Insåg att jag inte var frisk
En blandning av hetsätningar, fasta, kräkningar och träning.
Perioder av viktnedgång och uppgång. Jag har spenderat ca 6 år med att försöka bli "smal".
Det var i år som jag började kämpa i mot det. Sen jag berättade för min familj så har jag bara suttit hemma och väntat på att få hjälp. Inte gjort ett skit själv. Jag har inte vågat, för att kämpa i mot ångesten är inte så enkelt som det låter. Men i år så insåg jag det uppenbara: Jag kanske helt enkelt inte får någon hjälp. Vi har försökt fått hjälp och alla har svikit oss, sakt nej, varit iskall, inte vetat ett skit med vad dom håller på med, idioter.
Ska jag då sitta hemma och sakta döda mig själv och slösa bort yttligare 6 år av mitt liv?
Jag har nu accepterat det faktum att jag kanske aldrig blir frisk. Att jag kanske måste kämpa resten av livet med att få i mig tillräckligt och försöka att undvika att se den oriktiga bilden av mig själv i speglen. Och att inte överträna. Inte väga mig. Inte mäta mig. INTE spy. INTE fasta. Inte räkna kalorier. Inte prata viktminskning, inte läsa om viktminskning, inte kolla på alla dessa superöverdrivet smala modeller.
För att jag tänker inte slösa mer av mitt liv.
Mitt liv 2007:
Göra ALLT för att gå ner i vikt.
Stod inte ut med mig själv.
Lägsta BMI: 16
Högsta BMI: 19
Hetsåt och spydde.
Vägde mig varje dag.
Uppskattade inte livet för 5 öre
Tränade för mycket
2008:
Äter bättre
Hetsätningstendenser finns kvar i form av godis och annat sött
Har svårt att äta riktig mat
Har gett vågen till Eriks hjälpen
Försöker äta så gott jag kan
Gör allt i min makt till att Inte spy
Gör yoga, försöker undvika att träna mer än det
Står fortfarande inte ut med hur jag ser ut, men jag försöker
Är förmodligen uppsvullen av att jag inte spyr
Mår lite bättre
Jag vill skriva om det här för att jag tror att jag skulle må bättre och för att förhoppningsvis inspirera andra till att kämpa i mot.
Om du inte gillar det jag skriver, inte håller med, tycker något negativt alls, sluta läs!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|