Jag tror att jag börjar komma frammåt i friskheten.

Idag, som jag nyss skrev om, har jag ätit som en gris(eller som en bulimiker), haft spyimpulsen, men inte spytt.

Det finns ett läge när man ätit för mycket då det känns som att det inte finns något annat att göra än att spy. Man mår så fruktansvärt jävla dåligt så det finns inte, många har säkert upplevt det någon gång.

Jag hatar att må dåligt fysiskt, för då kan jag inte ha full kontroll över min kropp, vilket jag vill ha. Jag vill inte att något ska hindra mig från att göra något. Så då när jag ätit så mycket och mår så jävla dåligt, och vet att det finns ett så fruktansvärt enkelt sätt att få bort det, så känner jag mig jävligt stark när jag inte gör det.

Jag har inte spytt. Fast jag mått skit och haft ångest över allt socker.

Kräkningarna har haft sån stor kontroll över mig i många år, men nu har jag kontroll över dom.

Det är ett stort jävla steg för mig. 

Hetsätningen är fortfarande kvar i mig, men inte kräkningarna. Och utan kräkningarna så kommer hetsätningen försvinna. För i mitt huvud klarar dom sig inte utan varandra länge. 

Och det är inte tack vare psyket. Det är tack vare min underbara familj och släkt, mina vänner, min läkare och mig själv. Men jag skulle aldrig kommit så här långt utan dom. 

Jag är tacksam över att jag har människor som tror på mig, trots att oddsen är i mot mig.