Jag är inte alls så jätteinsatt i vargdebatten som jag borde vara, men jag måste ändå säga någonting, för att jag blev så ledsen när jag såg bilden nedan.

Jag tycker inte att vi ska hålla på och skjuta ihjäl en massa vargar, speciellt inte när det finns så få av dom. Ni skjuter dom för att få en friskade stam? Nej, det tror jag inte ett skit på.

Ni påstår att vargarna är farliga, jo det är dom. ALLA djur kan vara farliga.

Man ska ha respekt för alla vilda djur, för att alla kan faktiskt bli väldigt farliga.

Ni säger att vargarna dödar era hundar. Ja, men ha lite mer koll på dom då! Klart att dom anfaller om en hund råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Men jag vet att här var det en varg för några månader sedan, vid en gård. Och det var en hund som var lös på gården, den sprang efter vargen.

Dog den hunden? Nej, den kom tillbaka, livs levande.

Sen så måste jag bli lite arg på en kommentar på aftonbladet. Denne skrev att man istället borde göra en utrensning på kamphundar, för att dom var farligare.

Nej, vilken hund som helst kan bli farlig i fel händer. Människor gör hundar farlig. Införskaffa hundlicens eller hundkörkort istället, så ska du se att det blir bättre.

Måste vi hålla på och skylla på djuren hela tiden? Dom går inte runt och är medvetet onda och hittar på planer för att förgöra oss.

Det är Människan som gör sånt.

2009 hade jag sökt till en massa olika skolor, runt om i landet. Så jag visste, att till hösten då flyttar jag. Jag visste att jag skulle komma in på minst en skola, problemet var att jag inte visste vart.

Så jag fick vänta ända tills juli(tror jag det var) med att få det svaret. Och när jag ÄNTLIGEN fick veta så var det ett speciellt ögonblick.

Slutade med att jag kom in på två skolor, och det blev en flytt till Västervik(Gamleby).

Sen så trivdes jag ju inte alls där, så jag bodde bara där under första terminen.

Denna bild tycker jag symboliserar Gamleby ganska bra.

Första skoldagen

Godmorgon!

Vaknade alldeles för tidigt denna lördagsmorgon, ush! Men sånt får man ta!

Vet ni vad jag satt och tänkte på nu? Att det faktiskt har gett mig mycket att blogga.

Jag började blogga för sisådär 2, 3 år sedan och jag kunde skriva mycket om mitt liv och mina tankar - Men ingen fick kommentera det. Jag stängde av kommentarsfälten. Man fick alltså läsa om mitt liv, men man fick inte ge mig några kommantarer om det.

Och sen, efter att inte bloggat på ungefär ett år så började jag ju igen i slutet av 2009. Då hade jag kommentarsfälten på. Men varje gång jag fick en kommentar så frös hela jag, för att jag trodde att det var någon som skulle kritisera mig.

Ganska dumt, eller hur?

Sen så spred jag inte min blogg alls då, fast jag egentligen ville.

Men idag så blir jag inte rädd när jag fått kommentarer, eller frågor, eller något. För att jag vet att folk inte är ute efter att skada mig. Nu tycker jag att det är roligt med det! Och idag så vågar jag sprida min blogg också, vilket är jätteroligt!

Men mitt bloggbeteende genom de senaste åren visar hur självkänslan och självförtroendet förändrats. Och det tycker jag är jättebra, eftersom det är just de bitarna jag försökt kämpa med de senaste åren. Och nu har jag faktiskt bevisat för mig själv att jag kommit någonstans.

Jaja, dags att dricka upp kaffet och sen ut i kylan med voffsen*brr*

Foto: Jag