På animal planet visar dom ibland under reklamen ett ställe där dom tar hand om djur då. Och ända sen jag såg det första gången har jag tänkt att det vore skitkul att få jobba där och med han som satt och berättade också.

Och jag ska ju åka och jobba som volontär i Afrika när pengarna räcker till, så snart som möjligt. Jag har planerat att åka till Namibia.

Men jag tänkte att det där stället ligger nog i Sydafrika eller något högre upp i Afrika. 

Men jag var ju fortfarande intresserad av att veta vad det var för något osv, så jag googlade och efter jag ÄNTLIGEN skrivit dom rätta orden så hittade jag det. Och tänka sig, det är dit jag ska! Det är precis det stället jag planerat att åka till. Det är otroligt, shit alltså. Jag är SÅ glad nu och längtar bara ännu mer. 

Igår gjorde jag en impulsgrejj, jag tog bort min bilddagbok. Den fick mig att må så dåligt ibland alltså. Massa jobbigt minnen och grejjer. Så jag tänkte att jag skulle klara mig utan. Men det gick ju inte, så idag gjorde jag en ny.

Cheet4h, heter den. Men det känns redan mycket bättre.

Allt nytt, allt bra.

En sak jag tyckte var rolig igår var att jag tydligen har talang för att fota.

När mamma kollade på några bilder jag tagit så satt hon och "wowade" hela tiden. Och det var bara sånna bilder jag tagit bara för att liksom, det var ingenting jag tänkt att det skulle bli något bra av, bara att det är en bild på det och det. Men tydligen så var det bra.

Hon började prata utställningar och sånt. Och sa att hon skulle kontakta en gammal kompis som jobbar med foto, som skulle hjälpa oss.

Det var i alla fall roligt att höra, för jag älskar att fota! 

Jag glömde bort en sak jag skulle skriva, så nu gör jag en egen kategori för det ämnet.

Idag, när jag och Alex stod utanför köpcentret i våran lilla stad såg vi en svart liten rädd katt, i koppel.

Koppel, utanför ett köpcenter, på en katt?

 NEJ. Jag är i mot koppel på katter. Katter är Inte hundar. Katter har man inte i koppel. Katter är för mig självständiga, vilda och fria. Katter behöver inte rastas som hundar.

Speciellt på sånna där ställen, massa folk, massa bilar och annat oväsen.

Alltså seriöst.. 

Katter i koppel är för mig ett big NO NO. 

Jag har inte skrivit så mycket till allmänheten om mina problem förut, det är fortfarande som en "skam" för mig. Folk kan ha så mycket åsikter om det och dom flesta förstår det inte.

Ätstörd, bulimi, anorexi, spy, svälta, träna, ätstörning.

Jag tänkte att det nog är tid att vara mer öppen om det. Mer in på detaljer, dom som vet, vet knappt detaljer. Och eftersom jag inte får någon hjälp, så pratar jag inte mycket om det. Det är jobbigt, äckligt och skamfullt för mig att prata om det. Jag har svårt att öppna mig, och ännu svårare att öppna mig om det här. Men att skriva går alltid mycket bättre, jag uttrycker mig så mycket bättre i text än i tal. 

Min ätstörning har inget namn, för att jag inte fått någon diagnos, för att jag aldrig fått hjälp. Bulirexi kallar jag det ibland, eller bara störning.

Historik:

Mellanstadiet: Började banta

Mitten på högstadiet: Började spy

Gymnasiet: Insåg att jag inte var frisk 

En blandning av hetsätningar, fasta, kräkningar och träning.

Perioder av viktnedgång och uppgång. Jag har spenderat ca 6 år med att försöka bli "smal".

Det var i år som jag började kämpa i mot det. Sen jag berättade för min familj så har jag bara suttit hemma och väntat på att få hjälp. Inte gjort ett skit själv. Jag har inte vågat, för att kämpa i mot ångesten är inte så enkelt som det låter. Men i år så insåg jag det uppenbara: Jag kanske helt enkelt inte får någon hjälp. Vi har försökt fått hjälp och alla har svikit oss, sakt nej, varit iskall, inte vetat ett skit med vad dom håller på med, idioter.

Ska jag då sitta hemma och sakta döda mig själv och slösa bort yttligare 6 år av mitt liv?

Jag har nu accepterat det faktum att jag kanske aldrig blir frisk. Att jag kanske måste kämpa resten av livet med att få i mig tillräckligt och försöka att undvika att se den oriktiga bilden av mig själv i speglen. Och att inte överträna. Inte väga mig. Inte mäta mig. INTE spy. INTE fasta. Inte räkna kalorier. Inte prata viktminskning, inte läsa om viktminskning, inte kolla på alla dessa superöverdrivet smala modeller.  

För att jag tänker inte slösa mer av mitt liv.

Mitt liv 2007:

Göra ALLT för att gå ner i vikt.

Stod inte ut med mig själv.

Lägsta BMI: 16

Högsta BMI: 19

Hetsåt och spydde.

Vägde mig varje dag.

Uppskattade inte livet för 5 öre

Tränade för mycket

2008:

Äter bättre

Hetsätningstendenser finns kvar i form av godis och annat sött

Har svårt att äta riktig mat

Har gett vågen till Eriks hjälpen

Försöker äta så gott jag kan

Gör allt i min makt till att Inte spy

Gör yoga, försöker undvika att träna mer än det

Står fortfarande inte ut med hur jag ser ut, men jag försöker

Är förmodligen uppsvullen av att jag inte spyr

Mår lite bättre

Jag vill skriva om det här för att jag tror att jag skulle må bättre och för att förhoppningsvis inspirera andra till att kämpa i mot.

Om du inte gillar det jag skriver, inte håller med, tycker något negativt alls, sluta läs!  

Hårband, Afrika

Halsband, Svartröd

Läsk, blåbär

 Jag hade förmodligen kunnat shoppa betydligt mycket mer, men jag var där med 3 ickegillashopping killar.. Dessa plockade jag på mig farten, haha.

Jag och Tim gick in till stan, första gången han går så långt. Inte för att det är långt, men det är inte en jättekort sträcka. Och varmt var det.. Så härligt!

Sedan så var vi hos mamma en stund och sen åkte jag, bror, Basse och Micke upp till dollar store, som öppnade idag, igen. Dollar har funnits här förut också, och nu har dom öppnat igen. Lite polisproblem blev det också..

Micke åkte fort, utan hjälm, med mig bak. Och självklart åker polisen förbi.

Men så blir det om man gör saker man inte får! Men dom fick ju inte tag på honom..

Jaja. Vi handlade lite och sen åkte dom hem och jag skulle gå. Men så träffade jag Alex, en gammal kompis. Och han erbjöd mig skjuts hem. Men det tog ett tag innan jag kom hem, för hans mamma skulle handla lite och sånt. Så då fick man umgås lite med honom en stund också. Tjuvrökte gjorde jag också en aning. Men men. Så får det vara ibland, huvudsaken är att jag inte röker 20 cigg varje dag, som jag brukade. Sen får det väl ta ett tag innan jag blir helt nikotinfri och helt oberoende. Men det gör inget. 

När jag kom hem till mamma igen så åt jag lite sojakorv och drack lite öl. Sedan kom pappa och då åkte vi hem.

Dagens låt: Vincent - Miss blue 

Cykla eller gå istället för att åka bil

Slösa inte på vatten, använd bara det du verkligen behöver

Åk tåg när du ska åka långt